Arinya

Nu tänker nog många att det spelar väl ingen roll, det är väl bara inskränkt att tänka att bara killar kan leka med det tuffa Legot och tjejer med det gulliga? Jag tror tyvärr inte att det är så enkelt. Om en vuxen köper Lego till sitt barn, vad tror ni att hen väljer? Och när barnet väl har tillgång till Lego vad får hen får för intryck vad gäller genus i kill- respektive tjejlego? Om man tittar på själv legofigurerna alltså. Hur ofta dyker det upp en kvinnlig legofigur bland killegot? Inte så vansinnigt ofta, eller hur? Och när det väl gör det, hur vet man att det är en tjej? Enkelt: långt hår, stora läppar, ögonfransar, byst och ev en klänning. Resten av figurerna vet man är män, för det är normen. Man måste tydliggöra om det faktiskt skulle vara en kvinnlig legofigur inblandad. Och detsamma, men ovänt gäller tjejlegot: det är tjejer som gestaltas, görandes "tjejiga" saker. Jan-E kollade bland Friends-produkterna i Lego-katalogen och han hittade en figur av motsatt kön. Det var en pappa som grillade.

Produkterna är som sagt väldigt tydligt riktade till sina respektive målgrupper. Och barn vet vad som förväntas av dem. En kille vet att han inte "ska" leka skönhetssalong med pastellfärgat Lego och en tjej vet att hon inte "ska" leka med tuffa dinosaurier. Visst, det finns undantag, det gör det absolut. Jag själv är ett. Jag lekte mycket mer med mina brorsor Lego än mitt eget när jag var liten. Det kan visserligen bero på olika saker, bl.a. hade de mer Lego än vad jag hade, men framför allt tror jag att barn idag blir mycket mer utsatta för sådan här påverkan än vad vi ungar på det glada 80-talet blev. Det räcker med att vandra in på barnavdelningen i en klädbutik, gå in i en leksaksaffär eller överhuvudtaget titta på barn idag för att få det bevisat.

Idag är barn inte barn, de är flickor och pojkar. Vad är det med det då? Flickor är flickor och pojkar är pojkar, så är det bara. Det är ett argument som jag absolut köper, men det är konsekvenserna av det som jag har lite svårt med. Om det hela skulle stanna vid att vi har olika kroppar, punkt, skulle det vara lugnt för min del. Men det stannar inte där. Vi blir olika behandlade, får olika förutsättningar av omgivningen och stoppas i olika fack beroende på vilket kön vi har. Inte hur vi är som personer, utan vilket kön vi har. Det sker mer eller mindre omedvetet och formar oss mer än vad vi själva antagligen skulle vilja erkänna. Och det begränsar oss.

Jag menar inte att vi ska förbjuda flickor att vara flickor och pojkar att vara pojkar, men problemet är att det finns liksom inget svängrum inom de ramarna. Är man flicka så är man så här, är man pojke så är man så här. Och det visar Lego ett tydligt exempel på.