Slut efter jobbet - vilken lycka!

Jag har ju börjat jobba igen. Började officiellt förra veckan och skrapade ihop hela två och en halv timme arbetstid. Den här veckan har det varit desto mer och jag kom för en stund sen hem från ett uppdrag som gjorde mig helt slut i både kropp och knopp. Och det känns så bra! Det här är mitt jobb, det är fantastiskt roligt och det är kul att verkligen känna att man fått ta i lite. Jag är ju lite ringrostig och min tolkkondition är inte direkt på topp, så att komma till nivån där jag behöver ta i är ju inte så svårt för tillfället. Men ändå! I'm back!
 
Jag känner mig så himla lyckligt lottad som faktiskt får jobba med det här, det som varit min dröm och mitt mål i flera år. Jag är nästan lite förvånad att jag ens kom på vad det var jag ville pyssla med i framtiden. Men här sitter jag alltså nu i det som inte längre är framtiden utan faktiskt nutiden, med yrkestiteln teckenspråks- och dövblindtolk. Heja mig, liksom!
 
(Nu tänkte jag skriva en liten ursäkt om att jag sitter här och dunkar mig själv i ryggen och tycker att jag har det så himla bra och bla bla bla. Men nej, det ska jag inte göra. För jag får tycka att jag är lyckligt lottad, jag får vara glad över sakerna som är bra i mitt liv utan att hålla på och ursäkta mig i äkta jantelagsanda. Det fattar väl folk att jag inte ser ner på andra eller att jag inte liksom vill rub it in hur bra jag har det, pilutta dig. Så nä, jag tänker inte ursäkta mig.)

Kommentarer
Postat av: Keckis

Hejja Marre! Man ska klappa sig själv på axelen med gott samvete utan att man för den saken skull vill vara märkvärdig. Du har själv kämpat dig dit du är idag och du har nått ditt mål och ska vara stolt över det. Jag är stolt över dig och jag blir glad över att höra hur glad du är!

Svar: Härligt att läsa. Tack, Keckis!
Marre

2013-09-06 @ 01:00:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0