Arinya

Ja, kära nå'n, inte uppdateras det särskilt friskt här inte. Och inte är vi särskilt friska i familjen heller. Vi är mer eller mindre förkylda allihopa. Jan-E är hemma från jobbet idag eftersom han är så krank, jag känner mig lite skrovlig i halsen och lite småhängig och Lea är mest bara enormt snorig och lite hostig. Men nu har jag lämnat sjuknästet och sitter i Leksand istället. Eftersom Jan-E inte åkte till jobbet idag kunde han liksom inte handla på vägen hem, så det där med handlandet tar jag istället. Jag tog mig tiden att åka buss in och samtidigt njuta av det isigt vackra vinterlandskapet på vägen in till noret (lyx!). Så, nu sitter jag på biblioteket en stund, eftersom bussarna hem inte går så vansinnigt tätt och det i ärlighetens namn inte tar över en timme att handla det jag ska ha.

 

Det känns lite skönt på ett sätt, att vara utanför hemmets fyra väggar och dessutom själv. Inte för att jag inte gillar att hänga med Lea, men som det är nu kan man säga att hon är både mitt jobb och min fritid. Och nog för att hon är lättare att ha att göra med nu än i början men krävande är hon likväl ändå! Den egentiden jag hinner med brukar innebära toalettbesök, en matbit, borsta igenom håret. Typ det och inte mer. Sitter jag vid datorn är hon med, om jag sitter och läser något får det bli under amning, ute och går gör jag givetvis med henne. Resten av tiden går åt till att försöka hålla henne någotsånär nöjd, med varierande resultat. Ibland har vi det riktigt fint tillsammans, medan vissa gånger har jag lust att bara lägga henne i en vrå och låta henne fortsätta skrika, det spelar ju ändå ingen roll vad jag gör känns det som.

 

Jag vill ju vara hemma, jag är inte ett dugg sugen på att ge mig ut och jobba än. Den tiden får komma av sig själv, när jag är redo. Jag vill vara hemma, men ibland är det skönt med en paus. Och den tänker jag njuta av nu.