Bara tänka tanken, eller kanske något mer?

 
Ibland när jag får en tanke eller idé går jag omkring och ältar den rätt länge; funderar, stöter och blöter, suger på den karamellen... Till slut vet jag inte om det överhuvudtaget är verklighetsförankrat eller genomförbart, den har liksom växt och frodats i mitt huvud, i en egen liten värld. Ibland vet jag på en gång att tanken inte hör hemma i den verkliga världen, men den kan gärna få fortsätta leka och ha sig i den påhittade världen, bara för skojs skull. Ibland tror jag mig veta att det inte är någon idé att göra verklighet av min tanke, men tänk om jag faktiskt har fel? Hur kan jag veta? Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Ja, men tänk om det faktiskt är helt orealistiskt? Tänk om det där välgenomtänkta och fint planerade egentligen är av helt fel propotioner för att kunna smälta samman med verkligheten? Det är så svårt att veta, jag lyckas på något sätt nästan jämt förlora all känsla för realism när jag låtit en idé tumla runt allt för länge bakom skallbenet. Så jag låter bli. Låter tanken stanna vid just tanke, för att så småningom blekna bort.
 
Jag tror mig ha blivit åtminstone lite bättre på det där, att göra verklighet av saker och ting. Av de små sakerna i alla fall, som ändock är stora för mig. Men det där som är lite större, som skulle kräva mer, som har större risker - dit är det långt kvar. Väldigt långt. Men med små steg kanske jag en vacker dag kommer även dit. Vi får se.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0