När vinterns stjärnor lyser här

Idag var jag på teater. Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, har nog inte riktigt hunnit smälta alla intryck än. Men jag kan ju rekommendera er att se När vinterns stjärnor lyser här om ni har möjlighet. En oerhört stark föreställning, och har man någon minoritetsspråksanknytning berörs man kanske en aning mer dessutom. I föreställningen används nämligen sju språk: talad nordsamiska och sydsamiska, meänkieli, svenska, finska samt finskt och svenskt teckenspråk. Den handlar om språk och identitet, berövat modersmål, skam men också hopp. Vill man läsa mer om föreställning och kanske ta en kik på turnéplanen kan man gå in här.
 
Bildkälla
Fotograf: Anders Alm
 
Det högg till flera gånger under föreställningen och en tår eller två fick torkas bort. En hel del igenkänning, både från mitt eget liv, men också från äldre generationer. Självklarheter, sorgligheter, vidrigheter men som sagt också hopp. Viljan att försöka hålla mitt modersmål vid liv har fått mer ved på sin eld, även att ge Lea tillgång till sina rötter. Det känns viktigt, men också svårt. För varje generation så kommer vi längre bort från våra finska rötter. Inte konstigt, men sorgligt. Jag vill så gärna ge henne av det som varit - och är - en stor del av min identitet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0