Arinya

Tja, ingen jättespektakulär månad. Vi försökte träffa en del vänner och hänga och ha det bra - vilket vi lyckades med vill jag påstå. Och mitt i alltihopa fyllde våran Lea hela tre år! Fort går det... Jan-E och jag repeterade andning och pratade förlossning en del med vår doula, vilket resulterade i mindra oro och rädsla inför förlossningen - typiskt bra grej! Sen, mitt i en vanlig vecka, drog jag till Stockholm och gick på teater. Jag var tillsammans med Helena på en föreläsning som Lotta Lundgren höll i. Lite starstruck bytte jag några ord med henne efteråt. Jag tror för övrigt att det de flesta av oss kommer minnas efter den förläsningen är kul nu-apan! Sen drog vi ner till syd- och västsverige. Vi hängde lite med farmor och farfar (alltid en så härlig vila att vara med dem!) innan vi drog ner till Halmstad för att träffa Kattis. Det är ju alltid hon som får masa sig upp till Leksand när vi träffas, så nu var det dags att göra något åt den saken. Dock drog vi till Ullared den dagen Kattis var upptagen på annat håll. Ge-Kås på en löningslördag under ett lov, rekommenderas inte... Vi tröståt glass på Riccardos efteråt åtminstone. Tyvärr blev Jan-E sjuk, vilket i och för sig inte stoppade oss i vår framfart att träffa vänner och familj, men det dämpade det roliga en smula så att säga. 

 

Den första november kom vi hem efter våran sydliga, lilla resa - via ett besök hos ett par vänner halvvägs hem. Det har besiktigats bil, bil har lämnats på lagning, det har varit gråtande i bil, byte av bilens däck och så klart en himla massa körande med bil. Sen har jag faktiskt gjort en del saker som jag inte gjort på länge, tex var jag ute och åt med en kompis - bara vi två! Jag har också varit på bio (sista hungerspelsfilmen) med Jan-E, vilket inte har hänt sen Lea föddes! Wow, det kändes så himla lyxigt! Något annat som varit lyxigt har varit att få en heldag hemma, helt ensam. Sen har det ju varit en del gravid-relaterat, typ besök hos barnmorskan och träffa vår doula. Mina föräldrar var på besök en sväng, vilket var väldigt trevligt, även om jag stundtals var trött och grinig. I övrigt har jag varit stressad över ett lajv. Mycket roddande och försöka ordna med det praktiska (bl.a. låna typ hälften av utrustningen, eftersom jag inte var pigg på att sy kläder som ev bara används en gång...) och försöka klura ut roll. Sen kom själva lajvet och jag överlevde.

 

 

Första halvan av december haglar jobben tätt, sen lovar jag Jan-E att ta det lite lugnare med tanke på att jag är höggravid och så... Det krånglas med både arbetsgivarintyg (det är ju alltid en fröjd att vara frilans med flera olika arbetsgivare) och bil (det känns inte allt för härligt när man har en bil som krånglar över tio mil hemifrån, en fredag eftermiddag när de flesta verkstäder stänger, man är jättegravid, hungrig och toanödig och inte alls verkar kunna lösa situationen - tack och lov då för en driftig make som löser det hela med bravur, på distans dessutom!). Vi försöker förbereda oss för förlossningen genom att träffa våran doula, skriva förlossningsbrev, packa BB-väska mm. Äntligen köper vi större säng, som en del av bebisförberedelserna (svårt att bekvämt få plats hela familjen i en 160-säng...). Vi hets-skriver julkort, lagar lite julmat, går på Leas första luciatåg och annat juligt. Själva julafton firar vi tre hemma i lugn och ro. Årets sista dag spenderas med en annan, lika trött, barnfamilj. Det resulterar i en massa god mat och mer skratt än på riktigt länge. Ett väldigt bra avslut på 2015 helt enkelt!

 

Första veckan i juli minns jag som Den Varma Veckan. Då passade Jan-E på att åka på ett lajv som var placerat inte allt för långt utanför Borås. Efter det började vårt husvaktande, även om vi gjorde lite avbrott bl.a. för att åka till Göteborg, där Lea fick gå på Universeum med sin farfar och hans fru. Vi tog också en tur till Stockholm för att vara med på ett födelsedagsgrillhäng i en lajvby (ett ställe bra som något!). Vi tog oss även till Örebro den här månaden, för inte kan man ju missa glasscafét i Asker när det är sommar! Senare blev det ännu en tur till västkusten där vi bland annat puttrade omkring på Nordre älv med mamma och pappa i deras lilla båt och smaskade prinsesstårta. Det blev också ett par lugna dagar på landet hos farmor och farfar, alltid välbehövligt! Sen träffade vi ju också en himla massa trevliga vänner och bekanta, det sitter ju aldrig fel. Något av det som kändes mest i mammahjärtat den här månaden var att Lea sov utan sina föräldrar för första gången, det var inte lätt för mig kan jag säga (det kom ganska oväntat, så jag var inte särskild beredd på det, men det var på Leas egen begäran). Innan vi for från västsverige blev det ett par trevliga spelkvällar med kompisar och ett hett efterlängtat besök på Babbel för lite tapasätande (jag överskattar alltid hur mycket jag egentligen orkar äta...). Ja, sen lämnade vi ju faktiskt landet och for i österled till mina rötter: Finland. Där blev det stugliv, släktträffande, huvudstadsbesök och annat, och innan vi åkte hem hann månaden ta slut!

 

 

I början av augusti var vi fortfarande i Finland, såg på fornfynd, träffade släkt och åt glass. Så småningom var det dags att borda färjan hemåt. Och, oh! vad skönt det var att få komma hem efter så lång tid på vift. Dock hann vi inte vara hemma många dagar förrän Jan-E och jag lämnade Lea hos barnvakterna och styrde kosan mot Örebro och Malins och Axels bröllop. Vackert brudpar, undertbart bröllop! Efter en hotellnatt åkte vi hem igen, passade på att träffa lite kompisar som inte alltid befinner sig i Dalarna, syltade jordgubbar, jobbade, brunchade och träffade ännu mer trevligt folk. Dessutom var vi på ultraljud, där allt såg bra ut, puh! Vi tog även en sväng på Ikea och shoppade loss på kontorsfronten. Sen blev det då slutligen dags för Söderköpings gästabud; efter att ha försökt i flera år lyckades vi alltså äntligen ta oss dit! Den helgen blev ingen besvikelse, med marknad, glassrestaurang, kompishäng, en massa hästar, eldshow... Ett bra avslut på augusti helt enkelt!

 

 

 

 

Så kom även september, och förutom sedvanligt jobbande, MVC-besök, barnklädesloppisar och sådant så blev det äntligen ett lajv för min del! Härligt! Och inte nog med det: även en liten vandring tillsammans med Anna blev det. Inte så lång visserligen, men det kändes skönt att efter för många års uppehåll få komma ut i skogen, traska på i terrängen och nästa dag vakna till en riktigt kall morgon. Även ett besök på Dövas Dag 2015 blev det, nu när det faktiskt var i Leksand och allt. Insåg att senast jag var på Dövas Dag (i Stockholm den gången), var jag även då gravid. Får se om det blir någon slags trend för min del... Även frisören fick sig ett besök av mig, då jag passade på att bättra på det härligt lila i håret. Ja, i övrigt så deltog Jan-E och jag på en handledarutbildning, så nu kunde han äntligen övningsköra med någon i samma hushåll. Och så tog ju Leas Kusekul slut (knatte-ridskolan som hon varit med på och tyckt varit så spännande, och där vi helt klart kunnat konstaterat pälsdjursallergi för hennes del...). Sista kvällen i september var jag dessutom på en föreläsning: Fula ord- finns de? Kul och intressant, om inte annat så för att jag ju jobbar med just språk. Minnesvärt citat från föreläsningen: "Liksom, typ, alltså, bah - det är som verbalt mjäll."

 

Månaden inleddes med påsk! Vi tog vårt pick och pack och drog ner till Västsverige för en liten påskturné. Första stoppet blev hos (Jan-E:s) farmor och farfar på landet i Bohuslän. Det var påskbrasa och äggletning, påskmat och gungande i mängder. Efter det blev det besök hos mina föräldrar där vi fick den saknade påskdelen: memma. Till pappas stora glädje var Lea mycket förtjust i det! Vi besökte också vänner och övriga svärisar, jag klippte mig (inte helt nöjd med vad frisörens fria händer gjorde: en sfinxfrisyr...), vi strosade runt i ett vårigt Göteborg och hade det allmänt bra. Dock var det efterlängtat och skönt att till slut komma hem! Jobbet fortsatte i en förvånande maklig takt. Jag var på mitt första utvecklingssamtal som målsman! Jag färgade håret för första gången på länge, fast bara halva. Vi hade ett fint kompishäng hemma hos oss en hel helg, inklusive en tur till Böle. Måndagen efter höll jag i trådarna till en fortbildning som Jan-E föreläste på (han är bra duktig på undervisning, tur att han jobbar med det också!). Därefter rullade det på med jobb, träning, barnklädesloppis och Jan-E:s födelsedag (som dock uppmärksammades lite mer ordentligt senare).

 

 

I början på maj gjorde jag ett test som visade att jag var gravid. Jag hade ju misstänkt det ett tag, men nu var det bekräftat. Och så inleddes väntan på att de tolv första veckorna skulle vara över... Efter att april varit ganska lugnt på jobbfronten kom maj med en våg av arbete! Mitt i allt detta var Jan-E tvungen att infinna sig i Karlstad nästan en vecka och då passade bilen på att gå sönder i Bollnäs. Det var även då gravidhormonerna dansade runt lite och gjorde mig illamående, jättetrött och emotionellt tok-känslig. Som tur var kom det ingen repris på Kräkfest 2012, puh...! Men bra mådde jag inte. Vi fick mycket hjälp av vänner och bekanta, annars hade vi aldrig klarat den veckan! Sista helgen i maj var det sedvanlig medeltidsmarknad som gällde i Leksand. Utöver det var helgen fylld med gäster, grillning, pannkakor och en himla massa regn.

 

 

 

Största delen av juni var det vanlig vardag med jobb och annat hyfsat alldagligt, blandat med förberedelser inför sommaren, typ fixa eftersändning av post, vaccinera Lea mot TBE, införskaffa resevagn och annat smått och gott. Sen var jag faktiskt en sväng i Örebro på en härlig möhippa. Veckan efter var det återigen dags för midsommarfirande hemma hos oss. Det blev en massa god mat, kära återseenden, bofferkubb, Gropen och allmänt välbefinnande. Sen var det faktiskt dags att lämna Dalarna, men vår första etapp blev inte så lång: vi stannade i Fagersta och sov över hos ett par goda vänner och sedan fortsatte det i samma stil ner genom Norrköping (där vi nog var med resans höjdpunkt enligt Lea: Bamses värld på Kolmården!) och Linköping tills vi kom till de gamla hemtrakterna. 

 

 

Jag brukar ju försöka sammanfatta året som gått, så även denna gång. Nu har jag dessutom varit riktigt ambitiös och skrivit massor - så pass mycket att det nog är bäst att dela upp året i några separata blogginlägg, ett kvartal i taget. Egentligen är det kanske mest för min egen skull jag skriver det här, eftersom det är kul att kunna gå tillbaka och titta på vad som faktiskt hände under året. Kamera och mobilkamera har dock använts relativt sparsamt under vissa perioder, så på bildfronten är det inte fantastiskt mycket alla gånger... Nu kör vi!

 

Årets första dagar var Jan-E, Lea och jag fortfarande kvar i Borås, där vi försökte återhämta oss från vår kollektiva magsjuka. Sen var det dags att bila upp igen, med Kattis i sällskap. Väl hemma anslöt sig ett antal fina människor: Leo, Isabelle och Emil; några välbekanta, andra mindre bekanta - när våra dagar tillsammans var till ända var vi alla överens om att detta Pepphäng måste hända igen! I slutet av Pepphänget kom både min födelsedag och Malin och det åts tårta. Malin återsåg jag lyckligtvis bara två veckor senare, då jag hämtade upp henne i Örebro och vi tillsammans bilade ner till Linköping för att hänga hos Anna. Det blev ännu ett besök på Annas jobb, mums! Även Henke kom och vi myste tillsammans med oss och katterna. Januari har inte varit lika jobbspäckad som hösten 2014, så jag bestämmer mig för att åka ner till Uppsala några dagar och prova frilanslivet där, vilket jag gör efter min linköpingsvistelse. Jag blir inte heller där direkt överhopad av jobb, men jag får några uppdrag ändå. Jag fascineras av att vara i en stad där det liksom är gångavstånd överallt, jag hittar The English Shop och tittar länge på engelska matvaror i butikshyllorna och jag njuter av sovmorgnar hemma hos Alma och Morgan. Dock har jag hemlängtan och njuter i fulla drag när jag får träffa min lilla familj igen. Snart nog rullar hjulbäcksvardagen igång som vanligt igen.

 

 

Februari
I februari exploderade typ en jobb-bomb! Sjukt mycket att göra blev det! I efterhand kändes februari som ett enda töcken av förskolelämningar, jobb, bilkörande och schemaläggande. Det blev åter igen några dagars jobb i Uppsala, men den här gången tog jag familjen med mig. Det kändes bra, jag tycker ju så himla mycket om dem! Jag var faktiskt hos optikern en sväng för att kolla synen, eftersom jag upplevde mig se sämre än innan och det ju inte är helt ovanligt att synen (och en himla massa annat kroppsligt) förändras i och med graviditet och amning. Dock var min syn toppenbra, så det blev inga glasögon för min del. I mitten på månaden var det Jan-E:s tur att dra iväg, det blev exotiska Karlstad för plugg. Och som ett brev på posten fick jag heldagsförfrågning på jobbfronten när Jan-E inte var hemma, men då är det tur att man har grannar som ställer upp och hjälper till med Lea. Veckan därefter blev jag gräsänka igen, då Jan-E åkte iväg för att träffa Kattis. Sedan sammanstrålade vi allihop i Västerås på lajvkonventet Prolog. Och mitt under Prolog tog februari slut!

 

 

Så fort mars började, började också en lite välkommen minskning av tolkuppdrag. Nu blev det en mer hanterbar mängd jobb istället, vilket var skönt. Istället kunde jag lägga lite krut på att försöka arrangera en fortbildning för tolkar (ju fler personer som är inblandade i att något ska gå ihop, desto svårare att få ihop det...). Årets första stora vedarbete gjordes på gården, med tillhörande grillpremiär. Det var i början på månaden när det var helt fantastiskt vårväder med en massa solsken och vårkänslor! Sen kom snön igen... I slutet på månaden åkte vi till Värmland och hade en helg hos en kompis. Där badade jag badkar och blev bortskämd av Sofia, med levande ljus och gott att dricka där jag låg i vattnet! Rent bokstavligt var mars en ljusare månad, mer dagsljus och längre dagar - helt underbart! Då känns det faktiskt som att dygnet blir längre, vilket är högst välkommet när man tycker att tiden rent generellt inte räcker till.

 

önskar familjen Grenlund! Hoppas att ni får en skön, fridfull och kärleksfull jul, oavsett hur och om ni firar den!

 

Ojoj, november är snart slut och ett ynka litet blogginlägg har skrivits. Lite tråkigt. Har ju en hel del jag skulle vilja skriva och visa och berätta och kommentera, men det är ju de vanliga bristerna som gör sig gällande: tid och ork. Det har varit en ganska körig månad nu, med mycket jobb och en del annat som krävt tid. Sen är ju inte orken på topp i åttonde månaden när man är gravid, även om det är på en ganska ok nivå nu jämfört med förut när jag nästan svimmade av utmattning om jag inte fick en sovstund någon gång under dagen. 

 

Just idag är jag gräsänka, eftersom Jan-E är på Karlstad universitet till imorgon (han pluggar ju på distans, men ibland har de "inne-dagar"). Jag har hunnit med två vändor till Mora (puh!), och typ inget annat känns det som. Egentligen borde jag ligga och sova nu för att orka morgondagen, men eftersom jag har en tendens att själv somna när jag nattar vårt kära barn och det den här gången inte fanns någon Jan-E med i bilden som kunde väcka mig, är jag inte särdeles trött nu - trots att klockan snart är halv ett på natten. Typiskt... Nåja, jag borde ju göra ett försöka att somna i alla fall, och det kommer ju inte hända så länge jag sitter här vid datorn.

 

Jag hoppas på att kunna berätta om mina strpatser från helgen snart om inte annat. Håller tummarna!

Puh, det är tröttsamt att vara gravid. Jag är ju en hyfsta trött person annars också, skulle behöva sova åtta-nio timmar per natt, men så mycket blir det oftast inte... Nu måste jag ta en tupplur om dagen för att orka. Men det gör mig inte så mycket, att sova är så skönt! Ok, det är inte så produktivt och man missar en del tid - men det är ta mig tusan skönt att inte vara så himla produktiv hela tiden! 

 

En väldigt bra grej med att vara iväg så här och inte vara hemma är att man ju faktiskt inte kan ta tag i särskilt många måsten. Det är svårt att göra sina egna hushållssysslor när man är hemma hos någon annan. Skönt. Steget till att lägga sig och ta en välbehövlig vila blir dessutom inte så långt då. Det är det jag njuter av nu de här dagarna. Även om vi hattar runt mellan olika platser så blir det ändå ganska vilsamt när man får lov att släppa alla tankar på de där sakerna som borde fixas, alla sysslor som behöver göras, alla papper som hopar sig - för man kan ändå inte göra något av det just nu.

 

En liten lägesuppdatering bara: nu är vi i syd- och västsverige, på en liten istället-för-julturné-resa, eftersom jag kommer att vara synnerligen höggravid nästa jul, kanske till och med nyförlöst (svårt att veta sådant där...). Exakt nu är vi i Halmstad, jag är närmare bestämt på Kattis jobb Dramalogen. Kul att se stället IRL efter att ha hört så mycket om det. Vi har sett en föreställning, fikat och snackat med nyanlända. 

 

Sen blir det lite familjepåhälsningar och hem åker vi om en vecka. Så då vet ni det!

I förrgår stack jag till Stockholm, var där knappt ett dygn. Under den tiden hann jag med att strosa runt ett tag på egen hand i bl.a. Gamla stan (dock var det ingen höjdare att gå i butiker eftersom jag på en gång blev jättevarm...), träffa Sara och äta med henne, gå på Dramaten med nämnda Sara och Isabelle och sedan sova över hos Isabelle. Dessutom hann jag oväntat springa några personer jag känner och tappa korken till min glasflaska. Jag brukar inte vara särdeles förtjust i Stockholm, men det känns som att det inte var så farligt den här gången. Vem vet, kanske jag en dag kommer tycka om Stockholm?

 

 

Ja, sist jag skrev var jag ju på väg till Linköping för lite vandring tillsammans med Anna. Det var ju ett par veckor sen, men jag tänkte rapportera lite om hur det gick ändå. Jag kom ju fram på söndagen och då var det införskaffande av mat som gällde, sen for Anna och jag till stallet där Anna brukar rida. Där fick jag assistera som paraplyviftare när Anna klicker-tränade hästen Pelle. Sen var det till att åka hem till Anna, Stefan och Leo för pannkaksmiddag och förberedelser inför morgondagen.

 

 

Nu är jag på vift igen, den här gången på väg till Linköping tågledes. Skönt att slippa köra! Anna och jag ska ut och vandra lite, vilket jag inte gjort på år och dar.

 

Just nu sitter jag alltså på tåget, och jag är hemskt nöjd med min mattermos! Jag köpte den för över ett år sedan för att kunna ha varm mat med mig när jag jobbar. Jag frilansar ju, så jag har oftast inte tillgång till en personalmatsal där jag kan värma upp min matlåda. Och jag är ju ganska förtjust i, och blir mättare av, varm mat.

 

(Jag hade tänkt ha med en bild på min fenomenala termos, men mobilen vill inte som jag vill...)

Men hallå, vart tog tiden vägen? Ända sedan vi kom hem i början på månaden har verkligen jobb, kompishäng och övriga grejer bara avlöst varandra i ett svep känns det som. En hel del trevligheter har det visserligen varit, men jag börjar längta lite efter att ha en långtråkig dag, en dag helt utan planer som inte väntar på att bli fylld av en massa aktiviteter och göranden. En dag man bara kan skrota runt här hemma och liksom göra lite vad som faller en in. Vet inte när det hände senast... Kanske inte den mest realistiska av drömmar, men ändå. 

 

Just nu sitter jag själv i köket medan resten av familjen ligger och sover. Jag ska iväg och jobba om ett tag och passar på att ta det lite lugnt en stund i alla fall. Annars går mycket tid till planering och praktiska grejer som behöver fixas inför helgen, då vi ska iväg på Söderköpings gästabud. Vi har ju sagt i några år nu att vi ska åka dit, men har inte riktigt lyckats med det än. Men i år har de ju 10 årsjubileum och allt, så nu lär vi pallra oss dit! (Inser för övrigt att jag mer och mer börjat använda ordet lär som dalfolk gör, viss nyanskillnad mot hur åtminstone västgötar använder det...)

 

Nä, dags att försöka fixa frukostgröt eller något, här kan man ju inte bli sittande...

Så där ja, efter att i princip inte haft något internet alls i lite drygt en vecka är jag tillbaka på internätet. Igår kväll kom vi hem. Fy, vad skönt! Äntligen hemma! Till på fredag i alla fall, sen far vi till Örebro på bröllop. Eller ja, inte var vi hemma hela dagen idag heller, istället var vi ett gäng som åkte på får-café i Dala-Järna. Varför ta det lugnt liksom... ;)

 

Jag tänkte inte bli långrandig den här gången, mest berätta att jag är hemma igen och så där. Förhoppningsvis ska jag få tid till att skriva lite om vad vi pysslade med i Finland och slänga upp lite bilder också.

Men! Jag hade ju planerat att ha en massa tid för bloggen nu i sommar! Ja, ni ser ju hur det har blivit... Planen var att ha några riktigt lugna veckor i vårt husvaktningsobjekt med gott om tid för läsning, bloggskriverier, glass, ritande och allmänt softande. Det blev väl inte riktigt så. Vi har konstaterat att den här familjen inte är så duktig på att ta det lugnt, istället har vi flängt runt i Stockholm, Göteborg, Örebro och lite allt möjligt. Det har absolut varit roligt och vi har träffat en himla massa sköningar, men särdeles lugnt har det ju i ärlighetens namn inte varit (förutom de dagarna vi var hos farmor och farfar ute på landet, där är det nästan omöjligt att inte varva ner och ta det lugnt!). Och imorgon åker vi! Visserligen inte hem, men härifrån. Tre veckor kan visst gå hiskeligt fort! 

 

Igår och idag har vi ägnat oss åt jätteroliga aktiviteter, så som att packa och städa. Dock tog vi en paus igår eftermiddag och drog iväg till Babbel och åt tapas med några vänner. Supergott som alltid! Men jag lär mig verkligen aldrig att jag blir jättemätt på en gång... Idag har vi inte åkt någonstans, men å andra sidan kan man se frukterna av vårt arbete: det mesta är nerpackat och städat. Lite kvar, men det är fortfarande några timmar kvar på det här dygnet, så det är ingen fara!

 

Ja, imorgon åker vi som sagt, men vi åker inte hem. Vi drar till Kapellskär och därifrån ska vi sedan ta färjan över till Finland. Woop woop! Jag har inte varit där på elva år, så nu är det sannerligen på tiden. Men sen, sen ska vi faktiskt hem! Jag har faktiskt lite hemlängtan nu, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi varit borta i lite drygt en månad nu. Borta bra men hemma bäst!

Det är inte alltid Lea och hennes morfar får möjlighet att hänga, men igår borrades, skruvades, lektes, tittades på tv och allt vad det nu var. Den bästa stunden var dock när Lea gick in i ateljén och undrade över staffliet. Istället för att börja förklara tog pappa fram penslar och färgtuber och så var Lea i full färd med att måla sig en tavla! Det var fint att se dem båda där framför staffliet, jag blev alldeles varm inombords.

 

 

Jag har just nu inte så många par shorts jag kan använda nu när det är så himla varmt (jag har gått upp en hel del i vikt sen förra sommaren), men min kanga sviker inte! Jag köpte det någon gång när jag gick på Västanvik, då det var en man som kom och föreläste om Tanzania och sålde saker därifrån. Han sålde bland annat just kanga (i plural...), uppenbarligen. Det är ett rektangulärt tygstycke som man helt enkelt kan vira om sig och sedan vika ner överkanten på. Voilà, så har du en enkel och skön kjol! Verkligen ett one size fits all-plagg! Baktill brukar det stå något slags ordspråk. På min står det Mke ni tunda niwajibu kumtunza. Enligt han som sålde den betyder det ungefär En bra fru är som en god frukt. 

 

Jag försöker vänja mig vid att jag nu är ledig i över en månad, kan inte jobba ens om jag skulle vilja! Det är dock lite svårt att komma in i ledighetslunken och få semesterfeeling. Det här är visserligen bara min tredje dag som ledig, så jag har ju ett tag på mig...

 

Idag ska vi iallafall till Kolmården. Spännande! Men just precis nu ligger hela familjen i ett vardagsrum med otrolig takhöjd och utanför fönstret vajar trädgrenar med solljuset silandes genom lövverket.

 

Här sitter jag vid köksbordet och försöker vakna. Det känns alltid lite märkligt när man sovit en hel natt med kläderna på och utan att ha borstat tänderna. Jag somnade nämligen på soffan igår kväll ("Jag vill bara vila 5-10 minuter..."), och ja, sen blev det som det blev.

 

Imorse vaknade jag av väckarklockan halv sex, woop woop! Jag ska nämligen iväg och jobba nu på morgonkvisten, sista uppdraget innan ledigheten börjar. Sen blir det som sagt packning och städning för hela slanten när jag kommer hem!

 

(Här hade jag tänkt ha med en bild jag tog på utsikten från köksfönstret, men kameran och datorn verkar inte vilja samarbeta med varandra idag.)

Vilken midsommar vi har haft! Huset fullt med folk hela tiden, en massa god mat, kära återseenden, knott, Gropen, Rättviksglass... Jag kan sannerligen inte klaga! Nu har dock alla åkt, så nu är det förunderligt lugnt och tyst här hemma. Vi njuter av riktigt ordentligt sommarväder (ok, jag retirerade inomhus, det blev lite väl varmt efter ett tag...) och bara slappar just nu. Andas ut lite. Snart är det dags att börja packa och städa för vår egen avfärd, som blir på tisdag. Vi kommer att ta god tid på oss på nervägen till västsverige och kommer nog inte komma fram förrän i slutet på veckan. Sen kommer vi faktiskt inte hem förrän i augusti. Och som en himla massa grädde på det goda moset: vi kommer vara helt lediga! Visst, det kommer att sätta sina spår i hushållskassan, men vi har sparat, fått skatteåterbäring och helt enkelt kommit fram till att vi verkligen skulle må bra av det! Åh, jag är så pepp på en massa sommarledighet med familjen, träffa släkt och vänner, äta ohemula mängder glass, återse Finland och bara njuta! 

1. Jan-E hälsar.

 

2. Jag tycker att den här after sun-lotionen luktar jättegott! (Det är inte jag själv som har smetat på det på lite väl solexponerad hud, utan just nämnda Jan-E som har sovit i gassande solsken och fått en lite väl röd ton...)