Arinya

I helgen ska vi ha en spännande träff! Vi är en liten grupp kristna lajvare som ska träffas, fira midsommar ihop och ha lite diskussioner. Jag tror att det kommer bli riktigt intressant och roligt! Hade tänkte pusha lite för det här på bloggen i god tid, men jag har helt glömt att göra det.

Nu undrar säkert några "varför?". Ja, vad är poängen kan man ju fråga sig. Det hela startade när Jan-E och jag var på bröllopsresa i Visby och träffade på en annan lajvare i ett kristet sammanhang (på båten Elida för att vara exakt). Vi visste inte innan att hon var kristen och vice versa och kom att prata om det hela, att det nog är fler än vad man tror som är kristna i lajvvärlden. Dock är vi nog ingen stor skara ändå, utan mer en subgrupp i en subkultur. En minoritet i minoriteten kan man säga (och jag kommer osökt att tänka på mitt examensarbete om det finlandssvenska teckenspråket...). Vi tänkte att det kunde vara spännande och givande att träffa andra "likasinnade", just för att diskutera den kristna aspekten på lajv, tex hur man ställer sig till andliga föresteelser på lajv men också det faktum att lajv inte har så bra rykte i kyrkan alla gånger. Det sistnämnda tycker jag är tråkigt, kyrkan ska ju vara så öppen och förstående (givetvis utan att bli mjäkig och acceptera allt som dyker upp utan att ifrågasätta), men det finns tyvärr en hel del fördomar. Självklart inte hos alla, men det är väl så att det man inte vet så mycket om förkastar man gärna på grund av rädsla.

Vi får se hur helgen blir. Vi hade ett majmöte för ett litet tag sen, men det hade jag inte möjlighet att gå på. Det ska helt klart bli kul att få träffa nya människor, äta god mat och förhoppningsvis ha en hel del intressanta och givande diskussioner. Innan dess blir det dock en del att göra. Jag räknar Jan-E och mig själv lite som arrangörer, eftersom vi fixar boende, mat mm. Tur att sådant också är kul!

Är du intresserad av att vara med på midsommarmötet eller i själva gruppen Kristna lajvare? Ta kontakt med mig så fixar vi det!

Det har varit en regning vecka. Och regnet följde med till Leksand. Japp, nu är vi hemma. Och vi har en fungerande bil! Visserligen ska den in till verkstaden direkt på måndag, men det är mest överkomliga saker som förhoppningsvis inte ska vara sinnessjukt dyra att fixa.

Nu är det träsmak i baken kan jag säga! Puh... Startade bilandet ca sju imorse, tog några pauser, en omväg via Avesta för att tömma den gamla bilen och fixa några formaliteter och kom till Leksand vid ungefär fyra. Tur att jag hade så trevligt sällskap i form av Jan-E och P3, annars hade det varit bra tråkigt.

Sitter nu och väntar på att Jan-E ska bli klar med ett möte, sen ska vi handla lite innan vi drar hem. Mmm, sova i egen säng, nice!

Igår var det bilmässigt en skitdag. Jag strandade i Avesta efter jobbet. Det är en bit bort, det tog två timmar att köra dit hemifrån. Jag kan inget om bilar, men efter lite fram och tillbaka får jag tag på en man som precis ska åka hem från sitt jobb på Bilmetro. Egentligen har han bråttom men kikar på min bil ändå, och konstaterar att jag kan chansa att köra hem med den, men då riskerar jag att motorn skär sig. Ingen bra idé. Jag näst intill bryter ihop, för detta är en i raden av alla gånger bilen sätter sig på tvären, hur ska jag ta mig hem eller till jobbet senare ikväll? Eller de kommande dagarna? Dessutom ska vi till Borås på lördag. Måste vi betala för fler dyra reparationer nu? Eller måste vi köpa en ny bil? Jag ser pengarna rinna bort framför ögonen på mig... För att göra det hela värre är jag helt urvriden på energi efter jobbet och dessutom är min mobil lika energilös som jag och den kommer slockna vilken minut som helst.

Det låter inte så hemskt illa nu när jag skriver om det, men just då kändes det som att gå med full fart in i en vägg ungefär. Men det fina med det hela är hur snälla alla jag mötte efter det var. Mannen som tittat på bilen skjutsade mig till tågstationen så att jag skulle kunna ta mig hem. En av tågvärdarna bjöd mig på fika (blodsockerhöjande, det behövdes!) och lät mig ringa från tågtelefonen. Mina hyresvärdar kunde komma och hämta mig från jobbet senare på kvällen, dock behövdes det inte eftersom jobbet ställdes in och jag kunde åka hem med en kompis jag träffade på tåget. Dessutom möts jag hemma av min man som under tiden jag varit på vift kontaktat bilverkstad och fixat skjuts. Och en av våra hyresvärdar ställer upp på att skjutsa mig till Leksand dagen där på. Ja, plus att pappa ställer upp och börjar leta ny bil åt oss.

Så, ja, det var skit igår och jag tappade räkningen på hur många gånger jag började lipa av trötthet, vanmakt och uppgivenhet, men det fanns folk runt omkring mig som höll mig uppe och verkligen ställde upp utan att de visste vem jag var och utan att få något för det förutom ett ynkligt litet "tack". Det värmer fortfarande och jag är verkligen tacksam! Jag hoppas och önskar att jag kan göra detsamma för någon annan som behöver uppmuntran och hjälp när de har det tungt någon dag. Visst, man kanske inte kan förändra situationen (ingen av de människorna jag mötte kunde reparera vår bil eller ge oss en ny) men man kan alltid försöka lätta på börden för den som behöver det. En kram, en chokladboll, en skjuts... Det behöver inte vara svårare än så vissa gånger.